Jag beträder dagen på hoppets tilja

fast hjärtat bäddar för ett liv i höst

När ödets hand bär en lans av vilja

vill den sköra själen få ljus av tröst

Ristar en önskan som träd kan bära

som skingrar slöjan av kalla kårar

För skogen den värmer så naket nära

och viskar sin tro på längtans vårar