Förundrad över min längtan.
Ödets trädgård blomstrar av vemod.
Blicken safirblå om än ett fång av guldstänk.
Som den fjäril som aldrig lyft, saknadens mysterium de
trogna svanar diskret i morgonens dagg.
Vi förlorar oss själva i den ihåliga eken fylld med lupiner.
Jag ångrar mig i din sårbara skönhet.
Jag sopar bort livets sorg och polerar silverbucklan.
Torkad brudbukett och minnenas dagbok.
Vi spekulerar över vem som vann diamanterna i sagornas språk.
Glittrande ljus och svekets mörker.
Nitlotten i skuggorna, men för mig osynlig.
Våra liv sköra som snäckskal.
Där vi en gång seglat. Men inte tillsammans.
Vi masserar in smärtan och låter den marineras med tystnaden.
Den gråtande korpen vänder sig om.
För sent.