Nattsvart.
Våra hudlösa känslor.
Månens sken bjuder med oss på sin resa.
Ödsligheten i din blick, skrämmande avslöjande.
Förstelnad i din egen fasa, att närma mig dig vore att
förtrollas i din värld av det vi alltid blundat för.
Men jag vill se när passionsblomman slår ut.
Jag vill se när körsbärsblommorna omsluter ditt hjärta.
Jag vill höra det kluckande och porlande skrattet.
Men det är kanske en utopi.
Jag försvinner in i min värld. Du har försvunnit in i ditt universum.
Vingklippt frihet. Det tysta rummet utan själ. Depressionens tomma skal.
Främlingar inför varandra oss förenar.
Jag bjuder dig mitt liv. Du bjuder mig ditt vemod.
Där evigheten vilar. Där jag finner lugn.
Jag utmattad somnar. Inlindad i kedjetäcke som omsluter.
Jag äntligen fann mig själv bland rosor och taggtråd.
I en dröm där vita liljor så oskuldsfull vill jag också vara.
Jag andas in de vackraste minnen av dig och andas ut dina tusen demoners ensamhet.
Närvarande. Frånvarande. Maktlös.
Istappar smälter på din hud.
Jag saknar dig massor. Jag saknar dig ingenting.
Motsägelsefull. Den jag älskade igår, idag främling för mig själv.
Rosa sockervadd tröstar, rosa som körsbärsträdets blommor.
Vi romantiserar varandra. Som de hjärtekrossare vi bägge är.
I dig jag speglar min skönhet.
Vi låter det få vara så.
Fastän verkligheten ser annorlunda ut.
Mitt mellannamn är Hybris.