Poeter.se logo icon
Redan medlem?   Logga in




 

livet är lätt när man blundar



en mycket het oktobermorgon
går jag ut från mitt gamla rum, lämnar dörren olåst,
promenerar neråt stan.
livet är lätt när man blundar.

ute bubblar gatorna av undersamma vibrationer;
folk driver planlöst runt, skolkar från jobben.
borta på K-gatan
faller sällsamma pappersflygplan ur kontorsfönstren,
konfetti regnar likt fredsdagen sjunde maj,
och runt hörnen berättar gäng av svettiga studenter
hur dom tänker ge sej iväg från allt
med inget mer än sina storslagna visioner
och skrangliga bilruckel.
nere i V-parken, som darrar som en lustgård,
kastar bankmän macka med bankkort mot dårarnas båt
och poeter nästan flyger över blomarrangemangen i trans
när dom reciterar skisser för framtidens
demokratiska ekonomi.
i gräsen runtom sitter hundratals i harmoni,
lyssnar förtrollade till gatumusikantens lågmälda röst,
samtidigt som den tysta flickan längst fram i klassrummen
vilt värvar till stans punkscen.

och jag stöter på några samspråkande kommunpolitiker
som inte kan fatta vad man diskuterat tidigare.
rättvisa och frihet definieras i eniga omfamningar,
backslickar rufsas till
och åsikter vädras ut och in;
svindyra kostymer lämnas på parkbänkarna för hemlösa
där gamla Märta dansar barfota
med luffarJohny i gräsen intill.
brända sommarben pryder sjuka Susann
och mjuka tårar rinner längst Paolos hårdnade kindknotor
när han ser morgonsolen
silas till glitter i hängbokarnas lövverk.

nere vid stationen
ser jag nationalisten Anna, förblindad av dödlig kärlek,
kasta sej runt Niyagaras hals när han kliver av tåget,
och då kan jag bara inte hålla allt inne
utan briserar och vrålar Yess! typ hundra gånger i sträck,
knäpper fingrarna, diggar till vindens takter,
samtidigt som folkmassan omkring applåderar
och snutarna bugar.

borta i horisonten
har dimmiga bergspass
börjat växa ur skolpojkarnas fantasier
och lagt sej sovande under himlen.
runt mej har gatstenen brutits upp och
sandats till en mjuk strand där tonåringar redan springer
med blommor i håren,
fingrarna trasslade i varandras,
och ute på strandpromenaden,
som vrider sej i känslokonvulsioner,
kastar seglarna ut sina båtar i haven
och hissar sina skinande segel som noter
i en visuell musik som vinden och solen spelar.
direktörer och gangstrar
eldar sedlar och kontrakt i brasor
som glittrar längst stranden, in i skymningen,
lockande hit människor från när och fjärran,
och när natten tillsist sköljer in
har alla mina gamla vänner också hittat hit
och tillsammans satt sej runt en avskild liten brasa.
och samtidigt som dom avlägsna eldarna
börjar rinna över i himlavalvet,
övergå till stjärnor i en allomfattande glödbädd,
hör vi hesa Fredrik ropa ut över landets
föreviga jordgubbsfält
att dagdrivare över hela jorden
avväpnar militärer och karteller
medans världens ledare bara rumlar
mellan barer och ölschapp,
bjuder till sista dollarn brinner,
för att med rödsvullna kinder
utropa fantasin till kejsare av jorden,
och mänsklighetens ömsinta drömmar
som kollektiv urkraft
att råda över planeten.

och livet är så lätt när man blundar, tänker jag,
och promenerar sakta hemåt.




Fri vers (Fri form) av tom traubert
Läst 72 gånger
Publicerad 2019-10-01 14:17



Bookmark and Share

  > Nästa text
< Föregående

tom traubert
tom traubert