Naiva dykningar. Att tillåta sig. 

Lämnade takpannornas dans

trösklarna 

en dörr som for igen. Sedan låg havets

brus i ögonvitornas sidohöljen. 

Skammen. Ta sig förbi. Klä min värld 

i nya tecken. Som om inte fanns där. 

Läste mina texter. Som om inte 

kallat. inte i vita brev med tydlig bokstav 

framledes. Något dött. Fastnat. Något 

nytt tillkommit.

prövade att sjunga för dig 

Sången fick min röst att stockas.

kärleken.  Som en punkt att 

utgå från. Kvinnan bugar. Än. Vågar inget 

annat. Stående i skammens rock utanför 

kontor i kylig nordisk huvudstad. Vore 

syn för gudar det. 

Nej. Förälskelsens alla former. Inte ditt fel. 

inte ditt fel att. Du vet nog. Inte du. Inte 

heller jag. Undantaget. De vi var. 

Det bor ett hopp i längtan bakåt. I fingrarna 

som strör drömmar genom bläck ur tid 

Ur aska. Du får betrakta mig 

på jobb i  ljusblå jeans, får  halvle. 

Ett hav av lycka under. I röster från 

kollegor, vardagen likt bomull runt kompetens

som lutar sig mot rygg. 

Hånskratta. Sakna. Förbi. 

 N.F. /  N. T.