andedräkten ångar

frostdagen bolmar pratbubblor

jag

traskar över

vitsköra gräsmattor

emot huset här

du där

innanför fönstret

på ömse sidor vi

utandningsluften en skrivskiva

i imman plitar jag

känslorna som väcktes

ur din sång

spegelvänt blir rättvänt

med ett leende

andas du och formar

sinnligt nonsens

där i fukten

glaset är

vår yta