Att känna sig så okänd
på en plats som känns så bekant;
i ett utrymme som känns som överhud
och sängkläder -
något så tryggt
som känns så hotfullt,
som vore världen en trojan
på väg in i mina sinnesförmögenheter;

att vakna i natten
och tro sig vara hundra mil härifrån

Jag är så obehagligt fysisk;
tänder, käkar som mal,
tankar i hästtäcken genom diset

Svindeln i tom tid
utan andra hållpunkter
än kroppens fysiska dygnspassager
genom nödvändighetens tjugofyra timmar

och egna tilltag;
cykelturer, anteckningar och självpåtagna saknader

Helena Granström talar om Martin Bubers I & Thou
på radion
Jag höjer blicken och ser I & Thou framför mig
i boksnurran vid sängen;
tar ut boken och börjar läsa

Dagen innan försäkrade Kuan-Yin mig
om lyckliga omständigheter i Poem 42

Jag blev tröstad;
tänkte på allt som jag inte inte har,
och förstod att tiden jag vistas i retreaten
är klädd i den klädnad
som döden bär
på sina vandringar i levande livet

Det är svårt att inte gömma sig
i andra

Att röra sig mellan två habitat,
som jag gör,
är att vänja sig vid förlust,
gång på gång;
att upptäcka någots verkliga värde,
och någots verkliga värdelöshet

Livet är för kort för att urskilja allt

Sand, vatten och stjärnhimlar
silar genom fingrarna

Allt är annat

Petri är Zenmästare,
Jenny är kökslandens och kryddträdgårdarnas
poetissa,
Anna är hemma, mer än någon jag minns

Gunvalds tassar över min bröstkorg
skickar signaler om existens
genom jagets världsvilda anonymitet