Som du log
Mördarsnigel.
Hon ägde mitt hjärta av renaste kristall.
Bortsprungen varghona letar sig hem genom spindelväv av daggens norrsken.
Vi omfamnar varandra du isskulptur av kramsnö.
Ett regn av guldblad då vi ägde världen i samma stund bortblåst vindpust.
Sammetslen i din dröm om vad vet jag inte. Men som du log.
Moln av oss, i blomstrande rabatt där fuchsian älska, vi öppnar upp oss som lotusblommor. Dess skönhet lyser upp natten om än för en sekund i evigheten.
Våra vingar slår ut i full blom och jag, jag ser tukaner i din blick som ett vattenfall av cyklamen och jag ser dig som den gudinna du är.
Surikater i vagga av ametist.
Där hon trott hon hörde hemma.
Nu endast tystnadens eko.
Hon blundar.
Och minns.
Ingenting.
I själen.
Mördarsnigel.