När din väderbitna fullkomlighet i blomstrande passionsblomma näktergalen omsluter sig bland ett hav av sagor.
Att glömma, att gömma verkligheten i ett valnötsskal om än frusna påfåglar i all sin majestätiska färgprakt indigoblå.
Vi kysser lögnernas svek och låter havsörnen svepa med sanningen över sin rikedom av frihet.
Glitterregn över våra kroppar som sfinxer vi närmar oss varandra när säsongerna skiftar från det ödsligt tomma ihåliga själalöshet som drabbar öknens vilsna sorg.
Berguvens juveler av förlåtelse hon omger sig av den skönhet endast andetag av livets pärlband av rosenkvarts hon strör diamanter av vänskap. Du borrar in dina klor i min sårbarhet som om jag vore en klösbräda. Teaterscen där livet agerar sufflös. Inför dig naken porslinsdocka.
De fladdermöss av glänsande svart siden sin egna dialog av drömmarnas öar av oss som drivved du min drottning något tillbakadragen som de hemligheter uppklädda i balklänning.
Barfota i nyfallen snödriva.
Jag anar gepardens härskarteknik.
Älska den musa som gav mig kärlek till konsten.
När ensamheten tär.
En höstkväll innan vintergatan.