Det tar mer tid än jag har att se mönstren. Trots att tid var det enda hon och jag hade.
Hon har två fjädrar
i sin vänstra hand
och det var frost på fönstren
när hon senast kysste mig
men jag har alltid för bråttom på morgonen
för att fundera över tunga saker
som Varför
Du förstår de har flyttat busshållplatsen
och det tar mig alltid tid att minnas detta
på morgonen.
När jag letat efter mina kläder bland hennes
och glömt sätta på vattenkokaren
så att frågeställningen kallt kaffe eller inget kaffe
är den viktigaste i livet
Innan jag springer ut till den där buss hållplatsen
som inte finns där längre.
Man minns aldrig
hur många morgnar jag önskade att jag fanns i en annan stad
där jag kunde vinka efter en taxi och aldrig behövde minnas
vart jag lagt mitt busskort
För hon fanns ju där då och det var allt
av någon anledning.
Med utsikt över en motorväg och kanalen,
hon studerar sina fjädrar
som om de höll svaret till varför jag aldrig
kunde servera henne frukost på sängen.
Jag ser först nu att det var till mig
som hon sydde stora vingar.
Såklart inser jag inte det innan
jag letar efter mina kläder
och finner
någon annans