Bakom jävulskhetens gardin 

i maskan hängandes från kant 

satt den jäveln innerlig och livet 

mitt blev då i stegen till min bil

var ögonblickens under till 

kropp hon känt [ mitt i överjävligheten]

om våga passera rakt igenom 

någonting i smärtan minde henne om 

smärtan då smärtan då fast ljuvheten 

spratt i ven samtidigt. I detta både och 

både och fanns ett liv. Mitt. 

Det så in i märgen starkt att val var 

omöjligt. Vill du bli skyddad ut till 

fingerspetsens ände så in i märgen 

förstådd analyserad så unikt . Av man 

dessutom. Vill du hellre andas in 

förälskelsens vassaste låga möta Lyckan

innan anknytningsstörningarna gjorde 

dig till du? 

Där. Just där. Att känna den tid som var

då. Nu. Utan skadan utan vare sig 

beskydd eller könets kärlek. 

Gud. Inatt lägger jag kamp i ditt knä 

är något med vindarna 

 i tonen bakom melodierna med

närhet 

jag önskar dig likt då utan livets attiraljer 

utan dunbädd utan doft av din hud