När det starkaste kom till mig 

var jag för klen för rädd. För 

stark för att veta hur klä av sig 

kamp. 

Idag är jag en skugga av en kamp 

sårbarhet utsträckt innerligt

flyende så van vid livets föränderliga 

vidd. 

Kryper om så bör. Lägger öra vid den 

sten vars läte ger mig mer samlar 

lämnar kvickt om inget med mig sker 

Kanske att jag trots allt blev din dröm. 

Inreder ditt pojkrum. Tystnar när du 

talar om judarna i ditt land. Ler i mjugg

över faderströsten. Stum.

tvivlande i det lilla. Stark i det stora.

Njuter stigar utan perfekta fotvalv

av sällskap av att kunna påverka

på sikt i det ytterst lilla.

Dör i ögonblick varje dag