Hösten tar tag i mig
målar vinden med mitt hår

På mina läppar vilar kvarglömt dagg
från sommarens morgondimmor

Mellan mina fingrar väver spindeln sitt nät

Mot min ryggrad slår havet sina vågor

Ur mitt blod växer näckrosor

Jag vet att jag finns
för mina fötter gör spår i sanden

Jag finns

men det enda jag ser i spegeln
är ett stort ingenting
format till något som liknar en människa