En liten flicka

i mångt och mycket

så trevande och osäker

vill hon gärna leka, men 

vet inte riktigt hur

Sysslar och pysslar med sitt

så upptagen med att snegla i ögonvrån

Lägger någon märke till?

Är hon accepterad, 

rent av älskad?

Hon vet att något fattas, hon vet bara inte vad.

Tar sällan steget av rädsla för...

Stolt leker hon hellre själv

 än frågar 

ganska sårad och ensam

Men kanske, kanske kan 

mönster brytas

gemenskap och glädje 

bryta fram 

i den mognande kvinnan

Mitt i rynkorna skrattar hon 

och det glimmar till i hennes ögon

då vet vi 

Hon har sett,

sig själv.