I vita salar går vita masker 

två, tre barn. ser i deras 

ögon orden 

överflödet 

kontextens samlag 

saknas spännvid stuns 

 musik av toner ? 

du blev ? 

 spridd härva

ögonblick av ljus 

nära, bortom 

ständigt galen drömsk

vi vita masker överflöd av det 

knappa bakom släckt lampa 

människa i sorg 

Det bor en evighet i vissa rum 

trots det sätts väckarklocka 

förbereds vardagar 

för att ge avstånd åt en dröm