Poeter.se logo icon
Redan medlem?   Logga in




 

Handen på evigheten

Karusellen snurrade
Runt runt allt fortare
Ljud och toner överallt
Färger och rörelse

Han kämpade för
att hålla sig kvar
Tänkte; hur blev livet så?
Yrseln förhindrade möjliga svar

Blicken i omöjligt försök
att fästa och se klart
Allt rusar runt och förbi
Tankarna likaså

Han dök ut i vattnet
Kallt och svart
Glömmande och tystnande
Det drog honom till sig

Karusellen fortsatte
Ljuden svagare nu
När mörkret och kylan
omslöt honom

Äntligen tystnad
Stilla andas
Bara stjärnorna
på svart himmel

Han svävade långsamt
den natten mot botten
Saktligt men bestämt
Slutna ögon och inre syn

Barfota fötter som landa
på stenig botten
Stilla för en stund
med handen på evigheten

Rör sig försiktigt
känner kylan
anar ensamheten
Så skön och så dödlig

Benen spänner sig
och tar spjärn
lämnar mörkret och kylan
Bryter ytan och andas

Natten är över
karusellen syns inte nu
Himlen är vit
Endast vindens vinande hörs

Luften är så bekant
Molnen smeker hans panna
Klippans former välkända
Men han är en annan




Fri vers av Atte Nordin
Läst 165 gånger och applåderad av 2 personer
Publicerad 2019-10-06 23:11



Bookmark and Share


  Lars Hedlin
En text full av liv och känsla!
2019-10-18
  > Nästa text
< Föregående

Atte Nordin