Utsikt utlovas
Slog till. Trampade på.
Så var det över. Dög?
Det tål att tänkas på. Det var något med vinden tonen
något med livet längst under sömmen ett steg hon tog. Då.
Det ven över berg i lädrets veck satt rester I ansiktet sett från ovan i det barnsliga korta ögonblick av avstånd
där lade gud ut den vinröda av sammet klädde stoltheten [beundran] lät hennes vrister glida ned färgade glimt ur blick
klickade till. Som när bitar passar.
Fångade i perfekt lyra
skrattade som då. Fnyste till nypte skämtsamt
Där kan ni gå.
Mäktigt. Ordens makt dess klämma. Detta liv. Fenomenala höjder [ lät vingens spets smeka varje del av kropp av liv ]
Vad hon vunnit ekar sträcker. Glöder.
Utveckling i varje nedstänkt fiber dess atomer. Kvinnans borgerlighet så ytterst synligt så nära snubbla i sin egen välling
detta liv detta fabulösa. I sanning stora
Fri vers
(Fri form)
av
smultronbergen
Läst 116 gånger och applåderad av 1 personer Publicerad 2019-10-07 11:16
|
Nästa text
Föregående smultronbergen |