Poeter.se logo icon
Redan medlem?   Logga in




 

En dag?

Slingrar sig uppmanande i tandkrämslöddret
Tungor är fruktansvärda
Långsam och hatisk
Källardörrens tröskel där flyr gråsuggorna idag igen
Paraplyet glider längs med asfaltens vätskor
Som en stingrocka?

Du uppenbarar dig grå mellan höstens rödvåta kullar
Med dimslöjan runt tunga kängor
Jag klibbar fast sjung i skymningen
Böj nacken så jag ser din ryggrad
Du var inte verklig
Men ditt förnamn var höst
Jag ser dig i jordens blötvita bilder

Jag är arton och inte längre en förlängning av något, bara en syrebrist
Bland lena maneter (gatlyktor)
Jag ska mumla som hon i bussen
Nu blir vi omsprungna säger en löpare
och jag känner mig som en sten

Blodet fyller kapillärerna
Rullar under porerna
Svärtan sprider sig barrigt över himlen
som en Tokyosvamp
Som magont
Bubblad ur bålens gångar.

Jag vill ha min kakao frätande stark
Och brännande het
Nålsticksblodet letande sig fram under nagelkanten
Nattens blekgula ljus lagda i rutor över sovrumsväggen
Nalles lukt i mjuk inandning




Fri vers av Stella Nefas
Läst 117 gånger och applåderad av 1 personer
Publicerad 2019-10-07 12:12



Bookmark and Share

  > Nästa text
< Föregående

Stella Nefas