Poeter.se logo icon
Redan medlem?   Logga in




 

När du tappat årorna

Så ser du havet för första gången
Och du blir inte rädd
-
Jag gick ut i livet och kom tillbaka som en bruten man
Jag blev nedslagen många gånger, men steg upp alltför ofta
Och fortsatte
Jag kanske skulle ha gett upp
Då hade jag inte behövt nå så här långt i förnedring
-
Skogen talar till mig
Om de havererade drömmarna

Skuggor väller ut
Halvhimlarna vacklar
Fågel Ensam hittar inte hem
-
Fly flyg bort
Från sorgen från skulden

Fly nu
Eller dö frusen i den första snön
-
November
Kanske är det så mörkt att ingen går ut
På kvällen äntligen tomt på gatorna
Kylan mellan människor, avståndet mellan kroppar, längtan som aldrig når ut
Vi har blivit retuscherade bilder och ett
regn som aldrig upphör
Död
Hat
Tomt och utan tröst
ögon som aldrig möts mer än i
Striden
Det sviktande modet
Det finns ingen skyddsplan, det finns inga evakueringsorder
Blodet och äran
Är allt du har kvar
Varför inte sätta det sista du har på spel
Och förlora allt
låta marken färgas röd
vad gör väl ännu ett nederlag?
-
Allt som hände den här sommaren borde aldrig ha hänt
Varför är det så svårt att glömma?
Du måste bära din till brädden fyllda bägare utan att spilla en droppe
Du måste ignorera minnet, minnet ljuger
Tro inte att någon människa är intresserad av sanningen
Sanningen är den blomma som vissnar först
För att få förlåtelse så måste du själv förlåta
Det var länge sedan någon såg på mig med annat än förakt
Jag vill inte hämnas men jag kan inte heller förlåta
Orden är plågsamma som en lång vinter
Ditt ansikte är dolt i skuggor
Kroppen avtecknar sig mot en fond av natt
Den eviga natten som är din och min att dela
Tidens oändlighet skrämmer mig
Ibland vill jag inte känna tacksamhet
Hösten är så grå ansiktet grått oändliga dagar av tyst gråt
Denna förtvivlan är en gång given människan att uthärda för att lära henne att omfamna döden
men
Jag räds döden, den tar aldrig slut
Jag räds byråkratierna och
Jag räds den fysiska smärtan
-


ett stormfällt träd med
ledsna händer som visar vägen

jag går mot ljuset igen

barnens ansikten
och
mitt med
trädens skuggor


vi är
besökare vid
utdöda vattendrag
med kolsvarta tankar

hur mycket luften än vibrerar av liv just nu
är det farligt

livet är farligt
den som lever dör

-

Finns det någon som lyssnar?
Finns det någon som bryr sig?
Finns det någon som kan hjälpa?
Finns det något att tro på?
Finns något kvar?
Finns någon?
Finns det något värde?
Finns det något fantastiskt glimrande i våra liv som vi aldrig hittar?
Finns det en möjlighet kvar?
-

ja
ja

du måste sluta döma, för i domen finns uteslutningen, och den som blir dömd kommer att hata.
du måste börja förstå, följa din nyfikenhet, för i den finns försoningen, all kärleks frö

sök ditt värde,
sök din värdighet
sök din avsikt

-
blek morgon. du är vacker, vackrare än jag. alla mina drömmar har gått i uppfyllelse. du ligger naken med desperata förklaringar om hur svårt det är att begripa. jag begriper allt mindre. det är som om hela ditt väsen är byggd på begriplighet. du försvinner allt mer inför mina ögon. du försvinner ju mer du förklarar. du försvinner när jag inte förstår.

jag hoppas att du somnar. när du vaknar har jag redan lämnat dig.










Fri vers av hari lee
Läst 382 gånger och applåderad av 11 personer
Publicerad 2019-11-05 11:33



Bookmark and Share


  helenita VIP
Fantastiskt flyt!

Jo, det finns en sanning
2021-01-04

    Frozenbride
Det finns meningar att älska.
Och en något extra.
Jag vill ha den. Ta den.
"du ligger naken med desperata förklaringar om hur svårt det är att begripa."
2019-11-10

    Lars Gullberg
Ett sorts bokslut, men också ett sakralt manifest. Som att du lägger ett förstoringsglas över våra själar. Jag bara älskar ditt språk, dina tankar som ger massor av lust att skriva, öppna fönster visa alla hur det är. Du är värdig bokhyllorna hos dom smarta, fint att läsa din poesi igen.

Tack Hari

2019-11-06
  > Nästa text
< Föregående

hari lee