Detta känns som ett skämt.Kanske borde man ha vännen hängande kring halsen jämt.
Den ofrivilliga resan
Något jag glömt och saknat
fanns inte där då jag vaknat
Bara känslan av att vara
helt ensam
nästan inte existera
Fick mej att fundera
över var min vän kunde vara
Men snart förstod jag
att ingen skulle svara
och att jag avskuren var från
världen där utanför
Försökte låtsas som ingenting
särskilt skett
Vilket ju var skönt på något sätt
Men ändå förstod jag snart
att utan den vännen stod jag mej slätt
Hela mitt liv fanns ju där lagrat innanför
vännens skal ,i dess minne
Alla mina bokade tider
och allt annat som håller
en a´jour
Med det som händer och sker
bland folk och rackare på stan
Och sist men inte minst
mina vuxna barn
Tänk att en död tingest
kan betyda så mycket
för hela ens minne och existens
Vara oumbärlig
helt utan konkurens
Nu måste jag tänka vad det var jag gjorde
igår då vännen försvann så fort
och var den vännen gömmer sig idag
Kanhända i min systers port vars kod jag
helt glömt bort (den står skriven i mobilen)
Kanske gömmer sig vännen i hennes lägenhet
Kan tyvärr inte ringa och fråga
och hon kan heller inte ringa mej
Jag får resa hem till min syster
och söka var den förlorade
vännen kan vara
För här kan jag varken ringa eller
svara
Helt utan fast telefoni
Men alls inte fri
Nu vet jag vart dagens resa måste gå
och hoppas såklart att mobilen återfå