Du tog dig rätten att uttala dig 

om mina val. Vem leva med i

framtiden. 

var ingen flicka som behövde 

bli omhändertagen av dig eller 

han den andre. 

du skulle tagit reda på vem du kunde bli 

vi människor. Stackars kärlekar. Förblindade 

högar av egon. Händer som betraktar ditt 

palats, ryggar. Tårar droppande runt 

egoismens stålbyggnader mitt enda öga 

betraktandet av den där pojken som 

tog alla sexuella initiativ. Uttråkad. 

träffar dina likar bland de högsta cheferna 

på Capio. Vi möts i någon slags 

beundrande jämlikhet, förstår dem 

de ser mig, men i orden mellan i det 

utrymme där verkligt mod tar vid 

syns de flesta skräckslagna, vikande 

blick. Duktiga pojkar. Intet mer.