Av alla läkare jag träffat är invandrarna 

de intressantaste. En gång träffade jag 

en spännande människa som var 

läkare. Har egentligen aldrig mött 

en profession som är så tråkig. Så

fast i sin duktighet. Så rädda för makt.

så oerfarna i djupet. Man ska inte 

generalisera. Så varför? 

tröttnat på min egen godhet. 
på att inte våga möta otillräckligheten

med min egen sanning. Ja. Du var 

otillräcklig. Du gav mig inte tillräckligt. 
Vad i helvete ska jag göra med de

orden?  Konstatera. Ja. Sen då? 

tröttnat på att döpa mina svagheter 

till orsaker. Enbart. Jag var ju för faan

ledsen. Fanns skäl. Så in i helvete

less på alla jävla liv ibland. De som

inte bläddrat i en enkel psykologi 

bok o tagit reda på vilket jävla 

anknyningsmönster jag har. Blundar 

genom liv. Ja. Även jag tröttnar ibland. 

sitter där o tar emot. Betraktar 

er nutid o vet redan svaren men 

kan inte säga dem direkt ut. En

del av alliansen. Mitt jobb. Fiska in

er. Få er intresserade. 

men i ett privatliv. Nej tack. Så in

i märgen trött på er blöta kärlek till mig.

ingen som jag har lyckats få er att känna

o så alla adjektiv tänkbara. Det starkaste. 

Ni då. Vad faan kände jag med er? 

vad i helvete fick jag med mig av nyvunna 

erfarenheter, mod, ja vem faan har i

verklig mening gett mig det? 

hon ser sig omkring i universum, drar

blick genom förfluten tid frågetecken 

på frågetecken. Vem i helhete har förklarat 

vad jag behöver och varför och bokstäverna 

andats ärlig kunskap och mod på allvar. 

dit är för i helvete den enda road to paradise

för mig. Hörde du ni? 

I den stillsamma ton mitt jag bebor 

andas frihet som sig bör. Den klättrar 

över uttrycken lika fri som hon erkänner 

vem som kom närmast. 

Att ha älskat. Snurrar får orgasmer 

förundras men i det där andra, 

psykologen i en man. Stum.