Ärlighetens tidevarv
Av alla läkare jag träffat är invandrarna de intressantaste. En gång träffade jag en spännande människa som var läkare. Har egentligen aldrig mött en profession som är så tråkig. Så fast i sin duktighet. Så rädda för makt.
så oerfarna i djupet. Man ska inte generalisera. Så varför? tröttnat på min egen godhet. med min egen sanning. Ja. Du var otillräcklig. Du gav mig inte tillräckligt. orden? Konstatera. Ja. Sen då? tröttnat på att döpa mina svagheter till orsaker. Enbart. Jag var ju för faan ledsen. Fanns skäl. Så in i helvete less på alla jävla liv ibland. De som inte bläddrat i en enkel psykologi bok o tagit reda på vilket jävla anknyningsmönster jag har. Blundar genom liv. Ja. Även jag tröttnar ibland. sitter där o tar emot. Betraktar er nutid o vet redan svaren men kan inte säga dem direkt ut. En del av alliansen. Mitt jobb. Fiska in er. Få er intresserade. men i ett privatliv. Nej tack. Så in i märgen trött på er blöta kärlek till mig. ingen som jag har lyckats få er att känna o så alla adjektiv tänkbara. Det starkaste. Ni då. Vad faan kände jag med er? vad i helvete fick jag med mig av nyvunna erfarenheter, mod, ja vem faan har i verklig mening gett mig det? hon ser sig omkring i universum, drar blick genom förfluten tid frågetecken på frågetecken. Vem i helhete har förklarat vad jag behöver och varför och bokstäverna andats ärlig kunskap och mod på allvar. dit är för i helvete den enda road to paradise för mig. Hörde du ni? I den stillsamma ton mitt jag bebor andas frihet som sig bör. Den klättrar över uttrycken lika fri som hon erkänner vem som kom närmast. Att ha älskat. Snurrar får orgasmer förundras men i det där andra,
psykologen i en man. Stum.
Fri vers
(Fri form)
av
smultronbergen
Läst 175 gånger Publicerad 2019-10-12 13:13 |
Nästa text
Föregående smultronbergen |