• Det ringer på dörren. Konstigt! Så här dags! Klockan är ju över 10!
• Ok, jag kollar.
• Va? Är det du! Vad har hänt? (Kursiverat är jag, lågmält)

(Inget svar, men en öm, alltför kort kyss följde)

-     Min fru är däruppe! Kan inte kyssa dig mera.

• Vem är det?
• Ähum, Någon som ringde på, på måfå eftersom hon var förföljd. Jag tar på mig och går ut och kollar lite.
• Där var du snabb! Jag hoppades att du skulle känna igen mig från alla bilder jag mailat. Jag hade ingen aning om vad jag skulle säga om din fru hade öppnat. Bara att jag gått fel, eller något. Och så hade jag väl gått. Gråtande. Och hoppats att du skulle reagera och följa efter. Om du var hemma och såg det hela, förstås. Man hoppas ju alltid. Ibland utan något som helst förnuft.
• Älskade! Du gråter ju hejdlöst! Vad har hänt?
• Det funkar inte hemma, så jag gick ut och sa att jag övernattar någon annanstans. Så tog jag bussen till stationen där det finns ett vandrarhem. Och såg att ett tåg till dig skulle passera snart. En ingivelse från ovan, tänkte jag, fast jag inte tror på ”ovan”. Tänkte inte mer. Köpte bara biljett och åkte. Min sambo får ta hand om barnen under tiden. Säg, hatar du mig för detta? Jag är ju inte riktigt klok!
• Älskade! Värmen från dig falnar inte i första taget. Vi har en liten stund nu. (De kramades och kysstes nu ömt och intensivt) Men det är ju minus 10 grader.
• Smek mig!
• Ja, och du mig. Jag älskar dig över allt annat. Åhh!
• Samma här, men du vet ju att det aldrig kan bli vi! Fast … Åhh!
• Vi måste få bli älskare åt varandra. Jag vill allt med dig.
• Samma här, men i hemlighet går det ju inte. Kan vi inte ta din bil?
• Den är iskall, vi skulle frysa ihjäl utan kläder och vad skulle hustrun säga?
• Kan vi inte bara ta in på ett hotell och skita i allt utom varandra. Så får vi åtminstone ligga med varandra en gång!
• Du måste till ett hotell. Jag hjälper dig att ordna ett. Jag går in och säger till hustrun att jag bokar ett, men inte att jag skjutsar dig. Det gör jag ändå.
• Det är en främmande kvinna med kris i äktenskapet! Hon har rymt hemifrån, och jag hjälper henne att boka ett hotell. Hon kanske får stryk hemma.

(Han inväntade ingen reaktion. Efter att ha bokat ett rum i närheten tog han bilen och skjutsade henne dit. De hann få en kort men underbar stund tillsammans. Båda grät av lycka under samlaget. Med mycket tunga steg gick han sedan till bilen och åkte hem. Då sov redan hustrun. Eller om hon låtsades)

Han gjorde allt för att gömma sina egna tårar. Hur skulle detta fortsätta? En fortsättning var nödvändig!