Den genomskinliga glittrande väv framför mina ögon blåste bort likt sand i vinden
Likt ett plåster man måste dra bort men fastnat i såret
När den glittrande tygbiten flyger iväg i vinden vill man så desperat hugga efter den

Att få vara kvar i det ljusa mörker som omfamnar en
Jag kommer ihåg första gången jag kunde skymta världen under det sköra tyget.
Åh vad jag blundade
Hårt
Jag ville inte se

Nu flyger massvis med tygbitar runt i vinden utan ett hem

Jag vill ha ett tyg att hålla framför ansiktet

Vi har bytt ut den lilla sköra tygbiten mot en hårt lysande spegel
Ser du

Eller blundar du?