Jag står och tittar ut

Hösten river upp gamla hjulspår
som jag trodde hade växt igen

I spåren står det fullt av regnvatten
inser att om jag tar den vägen
kommer jag att köra fast, än en gång

Skogen växer upp och den skitiga vägen
är det enda som syns, den enda väg som jag måste ta
för att komma framåt

När jag vänder mig om, så reser sig en
bergvägg upp bakom ryggen

Tittar på mina färdmedel

En trasig cykel, en gammal låg Saab
och trasiga tennisskor

Jag börjar med cykeln, kommer två meter
sen hoppar kedjan av
Lämnar cykeln och går tillbaka

Vet att det inte är någon idé
att ens starta bilen

Sätter mig med den
kalla bergväggen som ryggstöd
tittar ner på mina trasiga tenniskor

Blundar

Tankarna flyger iväg
hur kan jag vara här igen?

Mina möjligheter att ta mig
härifrån, bedömer jag som små

Vänder mitt huvud uppåt och
ser en glimt av himlen där ovanför

Är det jag själv som inte kan se några
andra vägar än den jag alltid har gått?

Andas

Låter min själ fyllas av nuet
känner dofterna av skogen, vätan

förmultningen

Hösten som sakta tar tillbaka det som
våren gav sommaren, för att sen låta
vintern lägga sitt täcke att sova under
tills våren väcker allt till liv

Vaknar av att jag faller baklänges

Bergväggen är borta, gnuggar mina ögon
Vägen är fortfarande kvar,men bland
mina färdmedel står nu en traktor

Jag kan fortfarande åka samma väg,
men med nya förutsättningar så
slipper jag fastna


i gamla hjulspår



Helena 2019-10-18