I boken av Ian Mc Ewan med

titeln Försoning i dess filmatisering

dör de älskade under andra världskriget. 

Den döende författarinnan gestaltas i min

filmatisering av han döpt den andre. 

jag betraktar och betraktar den och 

frågar mig alltid var deras vita hus 

finns i det liv vi ännu lever. Hur såg det

ut smaken av ditt ansikte i mina händer 

det ansikte min framtid väljer och 

behöver inte fråga dig smaken av mig 

i de dunkla aningar av sorg i hörnet av 

ett liv dess sprickor 

där kniven blixtsnabbt hugger 

oavsett vardag dess bleka pärlband 

av fördragsamhet 

Leker med oss likt författaren och havets

draperier kastar sig mot evighetens 

stränder i det barnsliga uttrycket av 

filmens påhittade försoning 

De som förtjänade varandra men sköljdes 

bort de som lever men inte lever 

inte riktigt ännu inte riktigt ända in