Du har slutat gilla mina selfies
Tjuvkika på mina stories med samma intensitet
Vi har amputerat alla förbindelser
till emojis,
Blivit privata på insta
Dumpat alla kontakter IRL

Neuron, neuron vilken planet är ni ifrån?
För jag upplever fantomsmärta,
Saknar dig i hela kroppen
Önskar jag kunde röra dig
På samma sätt som förut
När du log och suckade mot min axel
Smekte mina lår och sa:
”Jag känner på dina muskler”

Jag brukade tumma på dina ovanor
Se genom fingrarna på dina ögonbryn
innan Nespresso
Vi brukade äta nudlar i din soffa,
hångla till Spotify
Och jag ligga i sängen, se dig i profil
dra på hoodien
Tassa runt barfota på ditt nakna källargolv

Neuron, neuron, känns som hela jag är en stump
Fantomsmärta!
Somnar med skadade nervändar under täcket
Minsta lilla touch och jag är svag igen, baby
Vill kunna fingra på dig i samma släckta rum
Ända in i ryggmärgen
Men vet att du ej är på plats
Ibland kan 4 månader, 15 dar, 7 timmar
Kännas som slumpmässigt avfyrade atombomber!

Och jag saknar att vara en del av samma
blodomlopp, nerver, leder
Jag försöker lindra min fantomsmärta
genom att lura mitt hjärta,
spegla det

Mot nån annans hjärtslag