Omättlig i min jakt efter validerande,
Jag satt hemma igår, tindrade,
Mina ögon på vackra jänter sneglade,
Noterade jag att jag också bara,
Spelade.

Farsoten finns inte bara på tinder,
Den finns hos dem utan gillanden,
Tårarna rinner nedför dennes kinder,
Ty deras innersta förbises,
Åh, detta lidande.

En själv hamnar ibland,
På denna plats,
Ensam på en öde strand,
Tacksam jag äro,

Då min hjärna är ett palats,
Och ett ruckel,
I samklang,
Ibland fastnar man i grubbel.


Rösten från en god vän som med skype ringer,
Är likt ett brev hem från frontlinjen,
Det skänker en viss tröst, men inte hela biten,
Att prata om livet och gamla minnen,
Är ibland det ända som inte,
Tär på mig så att jag blir sliten.


Men måste det vara online?
Livet tar oss i olika riktning,
Långt ifrån, som mor och morbror Kaj,
Jag önskar mig;
Ett liv som inte får betydelse utav,
Sociala medier, där makten finns hos de andra,
I deras besiktning.


Sociala medier är ett spel,
Jag föröker ibland,
Men oftast blir det 'fel',
Jag föll överbord och dimman fördblindar,
Jag ser ingen strand.