i botten finns det äntligen sten
några mineraler att fermentera
och jag smygspringer bakom scen
osedd, med allt jag kan bära

dold ska jag odla min trädgård
ljus är allt jag ännu måste samla
i harens år är jag en vilsen mård
kom till björnmorsan och skramla

kolgruvans golv är täckt av diamanter
och det är där jag äntligen blir galen
det händer som en biljakt genom kanter
fraktala vinklar genom snurran i spiralen

jag vill också ha guld och vara snygg
jag vill bli skuren och förbättrad
jag vill att du säger när jag varit stygg
jag ville jämt bli lämnad och förbittrad

han grät igår allt jag tänker är nån annan
nu händer det igen i intressanta tider
hon gråter elva år och skriver mig i pannan
det är också alltid nån annan som lider

det är synd men jag kan inte säga om vem
eller när och var, kan du den leken
det är inte vad jag skriver med min lem
som jag tänkte där, på offereken