Jag stryker den kala väggen
i ett tyst farväl
går på dess slitna golv
smutsiga av misär
ett inristat namn,
namnet på han som dog,
jag ser märken kvar i golvet
där vår soffa stod
Det spökar här,
någon som gråter,
här finns undangömda skelett
bland all bråte

Jag låser en sista gång
Porten slår igen
Lämnar mitt spökslott bland ruiner
av barndomsminnen