Morgonen ömsade slocknade lyktor.
Och dagen glittrade
i ett stilla silverregn. Höga av blänk och sorg
föll ljuset sakta och begravdes bakom mina ögonlock,
försökte jag
förnimma och slå fast spillrorna runt mina kranskärl.
Spillorna av tunna ömtåliga skuggor
som himlen aldrig orkar att bära.