en man öppnar sina landskap
bjuder in hennes röst

viska
de ord

mitt hjärta ber stjärnornas lågor
upplysa
ditt mörker med

En man öppnar sina länder land leder till land han vandrar i skogar i ängar bergen viskar väg träden de höstskrudade följer mannen
en man öppnar gränser eller är det fönster han välkomnar allt kanske mest av allt den dröm han bar i natten där stjärnor smekte hans rygg hans nacke naken han kunde höra henne viska var det en kvinna hon talade hav hon talade vindar
vad hjälpte det mannen
hon vände sig bort
slöt armarna runt sig
smärtan av möten gör henne ont

han viskar in i gryningen
kom
innan skymningen faller
in
om

*

och jag
drömmer
de stora skogarna där
andning är liv

sann

inre

frihet

jag drömmer
hur sanden reser
sig
hur eldar är sand
hur sand är eldar

flammor
omfamnande

jag ser

hur
ökenvinden andas

sanden blir
en kalk
en skål
välsignade händer

jag drömmer hur
händer omfamnar mitt ansikte

i skogen
den vilda fria
sann

säger

klart tydligt det ohörbaras hörbara

drömväggen lyfts
sanden reser
denna vägg

slöjan fläktar den febriges panna

monsunregn dansar

en silverne klocka ljuder

rökelse stiger
hon ser

jag
har slutit mig
mina drömögon

smärtan
drömmarna
dem skär sönder mig
jag blöder ymnigt

jag lindar band
förband tätare

drömmarna vägrar tystna