Jag möter dig i bottenlös sömn
där du ber mig att blunda
att söka efter en människa
eller en dörr på glänt
bakom oss smälter öknen till glas
ett dån av speglar

du som fäste skuggorna vid kroppar
och steg på kullerstenarna
från den blinda processionen
som bar de älskade på sina axlar
de döda upplöses och sjunker
närmare sitt språk

du ska lämna mig i ögonblicket
då jag sträcker handen genom spegeln
och drar dig ur det svarta glaset
där du ville drunkna
plocka skärvor ur mitt hår
med din mun