Han gick lös med osthyveln över hennes nakna hud. Smärtan skrek då köttet blottades. - Det ska kännas, viskade han kärleksfullt och smekte hennes kind, det ska kännas. 

Tårar blandade med blod smakar alltid rädsla långt innan jakten är över. Men ingen skulle veta, ingen skulle någonsin förstå. Ingen. För det var bara hon som hörde ulven yla i skogen den natten. 

- Känns det nu? frågade han och i samma ögonblick såg hon, att hans päls inte längre var grå.