Var det en tid av sammanfattning

om människan mitt i livets skede 

"Krävs det styrka att leva med och 

överleva det ständigt återkommande 

svårmodet att bevara samförståndet 

med det men också hålla det på avstånd 

att med din lust till fortsatt liv bekämpa 

din lust att ge upp 

att kunna vara som en långsamt döende 

fågel och ändå in i det sista glädjas åt sina

vingars lust att flyga " (Maria Wine) 

Dessa meningar som fångar mig, som

med sin precision tydliggör mitt skede. 

Dessa två månader av mitt liv. Som 

om minnet av det viktigaste vägvalet 

i livet (hur livet sedermera gestaltat

sig under dessa två månader i nutid)

upplevdes med all tydlig skärpa som 

minnet lyckades med Proust. 

Den magiska Patricia Tudor Sandahl 

en av grundaren till SAPU,( den 

relationella psykoterapin, ) synliggör 

I boken "Ordet är ditt" bl.a. minnets 

märkliga sammanhang och dess 

märkliga förmåga att skriva om sin

historia, hur minnet plötsligt minns, 

åter känns och jag inser plötsligt att 

jag åldrats, att jag skriver min historia 

om och om igen. Behöver den för att 

ständigt hitta ny mening kring en ny

mening. Det var som om hoppet återvände 

som om beviset på att jag kunde älska 

och älskade och förlorade åter väckte allt

igen. Som om var fågeln och därför 

vågade dyka såras leva som om all förlust 

erkändes. Jag förlorade ju allt. Reste mig 

ur allt. Jag skapade ju meningen, företagsam

hetens vardag dess evinnerliga styrka. 
Utan dig, er. 

Det kommer att gå över. Som allting gör 

till slut. Dramatikern är inte död men 

ballongen tillfälligt tömd på luft. Text

efter text och liv och läsande tog så

fram den nödvändige nålen. Ett litet

hål och framtidens fördragsamhet 

i dess kamp mellan fågelns flyglust

och det återkommande svårmodet 

var inte enbart mitt liv. Allas våra. 

resultatet en del av mognaden. Till

människa. Att sakta bli.