Han reste sig sakta upp. Han var helt klart omskakad. Smällen hade tagit värre än han trodde. Han hade skärsår överallt och han blödde från huvudet. Han tittade på vraket som tidigare varit hans bil. En flyktig tanke flög genom hans sargade inre. Hade han druckit. Han mindes en flaska och en massa piller. Men var det ikväll? Det hade varit en kraftig smäll. I alla fall antog han det. Han kunde inte vara kvar här. Han skulle åka fast och med han historia skulle han säkert hamna i rummet igen. Vänta han kanske redan var det. Ibland var det svårt att veta vad som var verklighet eller ej.

Blödandes släpande han sig till bilen och synade den snabbt och oväntat professionellt. Han kom skräckslaget på att han inte mindes någonting om sig själv före smällen. Eller krocken var det väl mer.
Han synade snabbt sig själv och kom fram till att han var muskulös, längre än medellängd och hade kort snaggat hår. Inga synliga tatueringar eller ärr så vitt han kunde urskilja i mörkret.

Så vad nu? AV med motorn, undersöka bilen, ta sig snabbt som fan härifrån.
En stickande lukt försökte irriterat hitta sig in i hans inre. Det triggade ett minne om en upplyst röd dörr i ett övrigt mörkt rum. Av någon anledning skrämde den bilden honom mer än vetskapen om att han troligtvis nästan dött i en alkohol och drog påverkad avkörning.

Huvudet började bulta och visioner av en röd dörr trängde smärtsamt fram genom hans inre.