En parfymdoftande hemlighet.
Inte mer än gårdagens skal.
Viskar ödmjukt du korpens kvinnlighet.
Aldrig i dina drömmar tröstar som mina egna
demoner som fjäril ur sin bur sväva.
Önskar flamingon av hennes beundransvärda graciösa
fjäderdräkt ett stilfullt leende som den skönhet hon
bevarar i önskebrunn av is.
Någonstans i hennes universum seglar främlingen
in i sin egna famn och där får ingen rädsla plats.
Den främling som en gång var hon själv.
Ömhetens framgång. Ett klirr i cocktailglas. Att skåla
för kärleken till livet, som att förevigas i sagostunden
där våra liv sammanflätas och sammetslent vemod i lodjurets
stillhet. I ett ögonblick av oss själva. Ett eko av kärlek vi njuter av varandra.
En vindpust drar förbi.
En parfymdoftande hemlighet.