"Kära höstdag. Hur är det fatt
ibland är du så himla vacker, men så plötsligt
vänder du bort dina vackra färger från mig."





Snart faller jag på is, de mörka trapporna
förbi dagen,
förbi alla tysta ansikten, genom en tunnel
av månader
av släpande bilköer,
ymnigt snöfall. Så aldrig
till havet. så ogästvänligt och kargt,
som ensam fågel på mager kvist
undrar så hur stjärnor blir till.


Intill låghusen.
så nedtryckta att knappt skuggorna får plats i dom.