Autodidakt kungsörn.
Pärlemorskimrande bok.
Bokstäver svävar.
Din kyss dröjer sig kvar som slöjmoln.
Aktsam om de minnen i form av ametist kluster.
Mörklila korpar mig aldrig överger.
I din tystnad. Men inte lämnad till tukanernas öde.
Älskade vän. Kvinnligt tempel av våra innersta drömmar vi vaggar oss till ro, medan försilvrade vita tigrar oss beskydda.
Våga släppa taget. Vi vet att vi återförenas. Kanske inte idag. Kanske inte imorgon. Där spröda tulpaner blir till liljor. Där samlas glittret av våran regnbåge och allt, ja precis allt, blir till de solkyssta körsbär så kärleksfullt röda. Vem kan motstå det? Omfamna mig och jag ska vänta på dig som en alfahanne tålmodigt blickar upp mot månskenet. Nu vill jag lyfta mot himlen och med mina vingar strör snöflingor över landets rikedom. När jag blundar riktigt hårt jag ser dig framför mig som den gudinna du är. Drakar av guld bugar när vi allé av körsbärsblommor gör entré. Och sanningen vilar i ett abalone snäckskal någonstans bland havets stjärnor.