När jag igår
för allra första gången
tände
ett "alla helgona ljus" 
för min döda far
var det inte
bara en hjärtdjup
saknad
jag kände
utan också
en enorm längtan
till min barndom.

En alldeles fantastisk
barndom
en underbar tid
då jag, min bror
min mor och min far
var tillsammans

och just där
just då
på kyrkogården
vid pappas vackra plats
önskade jag
innerligt
att tid
gick att återskapa
om för en stund
ett ögonblick
att åter få uppleva
allt så som det varit.

Tittade sedan upp
på mina egna barn
med tårar i ögonen
och sa:-

- Snälla ungar, låt oss leva här och nu, vi måste vara rädda om tiden vi har tillsammans!

Sedan kramades
vi
allihopa
precis så
som det var förr

i tiden.