Jag är så trött på att vara kryptisk,
det är bara i sagornas värld jag kan vara mig själv.
Gömd bakom ord som sällan är raka.
Lager på lager av ord som berättar allt,
och ingenting.

Jag är så trött på att rimma,
men det känns inte lika privat.
Vad rimmar på privat? Jag har redan svaret,
men det är något jag tänker undvika.

Jag bär på rädslor och krossade drömmar.
Sätt dig ner, orkar du höra?
Vad ska du säga, vad ska du göra?
Fan, jag gjorde det igen, rimmen är som en drog.
Deep talk in the dark,
du vet sådär hemligt, låt ingen annan höra.
Allt som kan förgöra.
Dig.