När han tidigare alltid tyckte
han hörde ihop med alla slags människor
kunde han inte se en film
utan att bli arg på boven och mördaren
och gråta med den det var synd om

Nu accepterar han sin totala ensamhet
som betyder slutet på symbiosen
och kan känna känslorna
utan att översvämmas av dem
och bli handlingsförlamad

Det är han som slår den chockade på käften,
det är han som kan lyssna på allt,
det är han som känner sig lugn
när andra rasar omkull,
det är han som tänker och känner samtidigt

Med hjälp av insikten om avskildhet
bestämmer han mer över sig själv,
han tar mer ansvar,
han upplever mer
det är han som vågar det han vill