Livet nära. Fingrarna som gräver i

mig tar på mig. Tar mig. Du har 

knäppt av knapparna innan hunnit 

in på rummet lillebror som skrotar 

i sin trädgård. Vet. Håller sig undan. 

Äger mig och jag ska vila vila mig 

från alla samtal fem dagar i rad 

8 gånger 5 är 40, 2 uteblivna. Äger 

mig och jag ska vila ifrån dottern 

den energiska. I två dagar till och 

hennes pappa messar mig om tröjor 

träningen hon ska till. Allt för att få

delge notera om jag än är med är med

nån annan. 

Äger mig ja inte kan jag tala om det 

här. Som vore ägd av dåtid mycket 

plötsligt som om jag inte alltid varit 

ägd av dig av det vi hade. 

Det kvinnligaste. Så hade den nya 

hyrläkaren sagt. På flera flera år. 
Kvinnligaste och manligaste. Poeten 

hade skrattat. Åt middag på arbetstid. 

Mitt hem vars rum snart kan möta upp 

residence. Städar ovanligt väl. Organiserar 

mig för vad?  

mitt skrivande i dagboksform. Min trötthet 

mellan min slags kåthet får flickan säga så 

så sluta jaga mig 

I pauser huggen. Mitt på torget efter post nords 

meddelande, kassen med nya gardinen, den 

Guldgula av sammet. jag talar högt med dig som 

om du gick med mig är galen blivit galen 

skriver om mina futtiga observationer i 

kommentarer jag annars låter passera 

är jag tydligare ? Är det vägen fram jag går 

är sorgens hugg tecknen på en framtid 

ljusare. Man vill så gärna tro är ju trots allt

så påläst om det där om anknytningen som 

förstås höll på att brytas övergå till någon 

tryggare variant, en skatt min sjukdom inte 

riktigt kunde se men sedan såg och sedan 

kyrkoport av hårdaste trä. NEJ. 

livet nära. Fingrarna som rör sig allt 

längre in rösten åter skratten tårarna 

som bränner över tystnaden när vi 

skakade av vad vi just gjorde med 

varandra åter talar talar låter tryggheten 

klättra med hjälp av ömhetens språkdräkt 

när din ryggtavla försvinner från lillebrors 

allé och sorgen forsar över han den andre 

Jag den sjuke. Mörkret som alltid tog mig 

mitt i den skarpaste av lycka. Inte värd 

ansåg jag mig inte det skyldig skyldig 

honom någon annan allt jag inte kunde 

ge och aldrig skulle ge

Livet nära. Fingrarna som tar sig ända 

in och vrider hjärtmuskeln itu 

det kvävda hulkandet hos mig 

det nära.