När livsutrymmet plötsligt utgör ett frimärkes storlek,

när dina egna händer utgör en

potentiell fara, när trygga dofter och

din mjuka kudde känns kall, när du är främling

i ditt eget sinne, när du inte känner igen

dina egna hudveck

och skräms av din egen blick,

då härjar ångesten fritt

Du märker inget av det

om du inte ser in mina ögon,

men förmodligen kanske inte ens då

för jag väjer, viker undan

skamfylld över mitt tillstånd

Ångest

En ångest som egentligen, nej verkligen inte

borde vara din vän, så långt kan jag inte

sträcka mig,

men ändå, någon som borde respekteras.

För visst talar den,

om en hel del väsentliga ting

Den talar definitivt om,

att du gått för långt

alldeles för långt ifrån dig själv.