för nu så ska du lyssna den andre 

han har väntat månår på att skydda 

mig från vargen det var han som såg 

rakt in i det som blivit jag han som 

var psykologen 

och du du bara viftade in med dina 

röda hus och vita knutar med din 

sorts ömhet som färgade varje hål 

av det han räddade av ren ren kamp 

för att även hans liv varit just det 

du kliver bara rakt in och arvets 

tunga massa bara far bort du bara 

får allt det där att hända utan kampen 

utan svårigheter utan att du kan, 

 begriper, frågar, får mig att 

förstå att du förstår 

hade aldrig älskat något annat 

än den som orkar velat lyssna velat 

se förstå. Du bara traskade in och 

tryckte på en knapp och allt som 

varit svart blev plötsligt ljust 

min lillebror var frisk min ilska 

över allt var borta dock inte sorgen 

den som fanns vid andra sidan ån

jag var i chock jag var förstelnad 

min identitet som upplöst 

och mitt i allt längst in bakom allt 

så var jag kär kär i dig så fullständigt 

förälskad som en själ kan bli 

Älskar dig nog än och psykologen 

 viskar bakom rygg att mörkret 

nu är känt varenda bokstav 

Tar min hand i det mörka rummet 

över ån i Västerås. Får då äntligen 

mitt egentliga diplom. Sankt Lucas 

står det i finstilt på hård papp 

2020- 01-02