Min gud sägs även vara din men 

här står punkt stilla. Hur är det 

möjligt. Om jag kröp ner i 

någons dubbelsäng som osynlig 

skulle någon få älska mycket tyst 

ja ljudlöst 

Min gud sägs vara vår. Om jag 

spelade piano över din bringa 

kan du inte höra stycket jag 

spelar 

om jag ägnade all tid åt att motionera 

meditera hade Guden framstått i 

annan dager det var någon som skrev 

mina tankar det där om att döden tar oss 

meningen bor i minnet hos andra som även 

de dör. Mina tankar som 9 år. Existentiellt 

övermogen oplockad. Redan då. 

Den jag vill ska läsa texterna läser dem inte 

den jag ville älska lämnade jag för en kille 

som åkte rullskridskor på jobbet, speglade 

sig i varje vrå han syntes till. 

Ser inga djur längre och blomstren har slutat 

bete sig som verb. Deras krafter borta . 

Det 

enda som hörs är mina andetag ,ett avlägset 

flygplan genom dörrens glipa. Minns inte 

dina föräldrars, systerns namn. Barnen 

som idag är vuxna. Lever din far? 

jag är den enda som i modern tid skilt mig 

i min egen släkt. Utan att jag varit gift. 

Gifta människor. Den enda lyckligt gifta 

människan utöver mina föräldrar jag 

träffat hade förlorat sin fru åt cancern. 
De var 30 år. höll hårt i mig själv.  Härbärgerade. 
Den manliga läkarkollegan tog emot mina 

gråtattacker. Efteråt. 

Det enda som hörs är mina andetag 

du som dansar över den finska stäppen. 
Vilar snart vid lagd bedd. Längst 

in i sommaräng