De stod där så fint med skoblock i längst in i garderoben under alla år. De tillhörde en annan tid, den före vår. Du tyckte mycket om dem men använde dem aldrig och de blev kvar...

Jag har inte kunnat göra mig av med dem. Du var ju så noga med dem. Vet inte riktigt vad de stod för men de blev kvar nu också efter att du inte längre är här.

En dag prövade jag...
Tog ur skoblocken.
Satte på tunna sockor och satte foten i.
De passade. Satt fint.
Prövade att gå i dem.
De smekte kring foten och kändes som om de var menade för mig.
Du hade rätt små fötter, för att vara man.
Jag har rätt stora fötter, för att vara kvinna.

Lädersulor, hala, hård klack, klapprar lätt när jag går.
Gör att jag känner mig högtidlig då de är på.

Har använt vid tre tillfällen det senaste året - vid väldigt speciella tillfällen: på en begravning, på ett bröllop, och häromdagen då jag, den då färglada kulturtanten, medverkade i ett litet kort svtplay-program.

Så länge vi minns finns du - Du hänger i fortfarande.
Och vet du,
du ska bli morfar igen till hösten!