Erika vid berg
Erika står på Ryssberget. Ser ut över barndomsvik. Här är bergen höga. Som att bo utomlands. Undantagets dag. Blicken över de två tapetserade Rummen med Morristapeter inredda så i perfektion just så som Erika önskat. Den utsökta blandningen av kallt och varmt. just som du. förstår det nu. inleddes inre meningar ibland
alla män som ser. Förälskar sig. alla dessa fåniga fel. Erika blundat sig igenom. Hur hon skulle föda dottern. Hur hon med ett rus av lycka rusar upp för trapporna då det vita brevets bokstäver deklamerar kön. Som om hon äntligen såg en framtid. om ingen Niklas finns. Ingen skulle komma. Den givna. Den som ändrat allt och sedan allt åter. Om ingen riktig man fanns. Då slutar drömma. Tar plagiat. Erika redan gjort. Som ung förkastades de väninnor som skaffade barn för att få just. Barn. En familj. Likt svanarna. Likt sin egen. År efter år. Tå efter tå. Kamp för att få känna just det. veckorna efter att de träffats. På undantagets
plats. Dess ö. Vars barn hon ville föda. Äntligen. I de bakre minnet ställdes de nyfödda känslorna så ytterst starka i kontrast till livet innan. trägolven i det hus hon ritat. Det hus som stod som alldeles purfärskt nybyggt. I vars man nu satt med händerna i krampaktig förtvivlan. Vars man hon högaktningsfullt dyrkade som livet självt. Erika hade haft ett rikt liv men så in i helvete mycket att ta ställning till. Förstå. En förståelse denna berättelse ska röra. Dessa tre månader av Erikas verkliga liv. muttrar skruvas åt
var var vi nu. Jo vid Ryssberget skriks ett skrik så fylld av vädjan att tappat rösten. väser fram
det liv vi inte fick men borde
Fri vers
(Fri form)
av
smultronbergen
Läst 200 gånger Publicerad 2019-11-11 11:51 |
Nästa text
Föregående smultronbergen |