Varje födelse kommen ur friktion
...men det är ju också en jäkla floskel
November känns så långt ifrån födelse, död också för den delen
Mittemellantinget nu är en lång förkylning
Om jag bara kunde hosta ur mig den
Självinitierad medicinering och det går
inte
så
bra
Jag darrar och har tappat alla moraliska väderstreck
Känner igen det svarta hålets påsmygande symptom
Status just nu: smutsgrått hål

Kaffe så mörkt att det fläckar muggens insida
direkt
På bänken i glasburk,
blå snäckor från en sommarstrand, västkust
Inte ens nostalgin känns längre
"Nedstämdheten" gör mig så pragmatisk och neurotisk på samma gång,
jag betraktar tingen men har inga ord att formge min tillvaro
Har INGA och tusen ord, och ingen riktning

Hur skapa friktion, hur plantera en födelse
Frosta av frysen, hantera klädberget
Händernas rörelse kanske, kanske hjälper
Ändå hamrar jag tangenter i stället,
gråa dagar mellan lakaninsnärjda nätter
Det sjuka som inte släpper

Släpp nu släpp nu släpp nu släpp nu