Det som gör mig
lycklig

som gör mig
till mig
och den jag varit

för mig
framåt
inifrån

det är en hand av förfluten tid
som styr och skulpterar
nuet som lera

imorgon är en osmält snö,
långsamt töande,
i värmen från gårdagens tynande sol

det förflutna är en masugn
som bränner och tvingar
fram alla ansikten och händer och kroppar och ögonblick
dolda

i ofödda sekunder
i mig